Hyttbåten – en oöverträffad skärgårdsbåt.
Praktisk som ingen annan. Sällan vacker, men oerhört funktionell. Och med många varianter på temat. Hytten fram, bak eller midskepps - användningsområdet avgör. Bruksbåtar har alltid funnits i våra skärgårdar. Från början öppna med åror och segel, men med tiden motoriserade och försedda med hytt eller kapp. Hyttbåten är en nordisk tradition. I vår skärgårds tappning är bakladdaren – akterhyttaren - dominerande. Ursprunget har den i skötbåten som försågs med väderskydd i form av kapp för att företrädesvis skydda skepparen från vädrets makter. Som transportbåt är hyttbåten oöverträffad. Man sitter skyddad i hytten i alla väder. En bra hyttbåt är både lastvillig och lättlastad. Resans längd, sjöförhållanden och lastbehov är avgörande för hur båten ska se ut.
Fart, farvatten, vind och last styr
En längre transportsträcka kräver bättre sjöegenskaper för att göra resan behaglig. På en kortare sträcka är det lättare att anpassa farten om havet är vilt. Kort sträcka och stort permanent lastbehov talar för en deplacementsbåt – en båt som inte planar. Mjuk gång i vågor är en funktion av V-bottenform och vikt, men V-botten gör båten mindre stadig vilket förstärks av hyttbåtens högre tyngdpunkt och vindkänslighet. Båtens höjd, både vad skrov och hytt beträffar påverkar egenskaperna. Ju högre hytt desto högre tyngdpunkt. Hytthöjden är bra för ståhöjd och för in- och utpassage, men påverkar sjöegenskaperna negativt. Mer båtyta över vattenlinjen ger en större exponerad yta mot vinden. Genom att ”styra emot” lägger sig båten åt lovart och lutningen gör att den bottenhalvan slår platt i vågorna och båten blir stötig. Detta kan till del kompenseras med trimplan – som ofta är ett måste - men i våra byiga vatten riskerar trimplanen att ta hela koncentrationen. Vindkänsligheten påverkar även landningsegenskaperna. En hög, liten lätt hyttbåt med kort vattenlinje kan vid kraftig vind kännas som att försöka lägga till med en badboll och det vet ju alla hur det går.
Hyttbåtens dilemma
Lustigt nog är dilemmat just hytten. Fuktigt väder, fuktiga kläder och temperaturskillnader ger kondens och imma på rutor. Därför är ventilationen extremt viktig. Luckor och dörrar som kan hållas öppna är en förutsättning liksom ventilatorer som verkar konstant så att man alltid kliver ombord i en torr båt.
Räckverk
Ordentliga pulpits och pushpits i för och akter för att tryggt kunna ta sig ombord och gärna grabbräck längs passager, men varför höga räcken längs skrovsidan som försvårar i- och urlastning.
Skarndäck eller inte
Skarndäck – gångdäck på utsidan av hytten – är bra på större båtar men med tanke på hyttbåtens högre tyngdpunkt är det direkt olämpligt på vissa båtar med hänsyn till hur ranka de blir. För att inte tala om hur mycket volym skarndäcket stjäl av hytten. Med ett bra för- och akterdäck når man fullt tillräckligt.
Ostkustens skenande skithus
Traditionen i form av den gamla skötbåten som försågs med hytt akterut har hängt i. Skillnaden från förr är att nu åker vi med utbordare och i planande fart. Och det har sina fördelar att sitta i aktern – där slår det minst. Som lastbåt är bakladdaren knappast optimal. Stort lastdäck i fören betyder inte att båten lastar mycket. I förskeppet är bärigheten sämst och lasten gör båten rank så att bara en liten förskjutning kan skapa tillbud. Lättlastad – för lättare last, lättdriven och praktisk och i första hand för kortare resa är bedömningen av akterhyttaren.
Mitthyttaren – vidareutvecklingen
Från hytten i aktern har utvecklingen gått mot hytten midskepps. Fortfarande lättlastat och bra genomgångspassage till aktern. Hytten midskepps och akterdäck gör det lätt att komma åt att förtöja men ställer även högre krav på sjöegenskaper eftersom viktcentrum flyttats föröver.
